Det hela började på natten/tidig morgon den 10/5. Vaknade vid 3-tiden av att jag hade rätt ont, förvärkar var min första tanke. Men de höll i sig och kom rätt regelbundet. Fick lite små panik då jag inte ens packat min väska, plockade fram det allra viktgaste och gick sedan och la mig igen. Somnar om men vaknar då och då av att det gör lite ont men kan fortfarande somna om. Väckaren ringer och det är dags att väcka barnen för att göra dem redo för en dag på förskolan. Innan jag väcker dom skickar jag ett sms till syrran och hör hur hon jobbar under dagen, eftersom hon skulle vara med på förlossningen.. utifall att det skulle sätta igång på riktigt. Varpå jag fick ett väldigt snabbt svar att hon minsann inte kunde komma ifrån idag. Men jag lugnade henne och sa att jag skulle knipa tills hon slutade jobba halv 4 :).

Så ringde även till mamma och berättade hur det låg till och sa att hon måste köra ner mig ifall det skulle sätta igång och det var absolut inga problem. Men nog vart hon lite nervös alltid :) Fick några samtal från en nervös syster under dagen.

Men jag var lugn, hade inte alls lika ont längre och kunde vila i stort sett hela dagen då tjejerna var på dagis. Hämtade skruttorna vid 2 & då vi kom hem upptäckte jag att slemproppen lossnat. Vi gick ut en sväng och cyklade lite och lekte med barnen på gatan.

Mamma erbjöd sig att bjuda på middag och det nappade vi/jag såklart på, pannkaka blev det. När vi väl skulle åka till mamma vid halv 4 så började värkarna komma tillbaka igen. Dom var inte jätte onda men så pass att jag fick stanna upp och "andas" igenom dem. Från att jag satt mig i bilen tills vi var inne hos mamma och pappa hade jag haft 3 värkar. Och visst hoppades jag att det skulle vara dags nu men trodde aldrig att det skulle vara klart innan dagen var slut.

Himla skönt att ha någon som kunde hjälpa till med tjejerna, fast dom var väldigt snälla. Även dom märkte av att jag hade ont. Syrran kom till mamma så fort hon slutat jobba, rätt så nervös skulle jag tro :) Jimmy kom hem vid 5 tiden och i samband med de så började det göra ont, på riktigt. Fast fortfarande satt det onda fram i magen men började mer och mer för varje värk "stråla" bak mot ryggen. Mamma var snäll och masserade genom varje värk. Syrran och Jimmy satt på helspänn. Syrran satt med klockan och tog tid och tyckte det var hög tid att åka hem och packa väskan. Och så blev det, hem det bar och då var väl klockan 6 skulle jag tro. Värkarna fortsatte komma med 3-5 min mellan rum och höll i sig i över 1 min. Jimmy sprang runt som en yr höna och försökte packa min väska medans jag packade ihop lite kläder och grejjer till tjejerna. Sa till mamma att jag skulle ringa så fort vi ville åka in så kunde hon komma upp och hämta tjejerna. Sara for i samma veva hem och duscha och grejja så hon var redo då vi skulle ringa och säga att det var dags. Vid halv 7 ringde vi mamma och sa att hon nog fick komma och hämta tjejerna nu. Värkarna kom tätare och gjorde ondare. Mamma kom och vi pussade tjejerna hejdå. Jätte duktiga var dom inte ett gnäll från deras sida utan dom tyckte nog att det var lite spännande att få åka och sova hos moj och motta sådär mitt i veckan :)

Ringde ner till förlossningen strax efter att dom åkt, barnmorskan jag pratade med tyckte vi skulle komma in eftersom vi även bor en bit bort och då det är barn nr 3 så vet man ju aldrig hur fort det kommer gå heller. Så sagt och gjort. Ringde till syrran som var här på någon minut och packade in allt i bilen. Strax efter 7 var vi på väg. Syrran satt bak med mig och masserade ryggen genom varje värk. Guld värt! Fort gick det och hade väl en 6 värkar på vägen om jag inte minns helt galet. Hade rejält ont (tyckte jag då iaf) när vi kom fram. Sen blir det ju oftast lite ondare värkar då man rör sig med så biten från bilen in till sjukhuset kändes milslång. Sen fick en rullstol transportera mig den sista biten upp till förlossningen. Även vägen dit blev lite stirrig, åkte lite fel men till slut så :).

Kl 19.30 blev vi uppkopplade på kurva för att kolla hur det låg till med värkarna och hon kollade även hur mycket öppen jag var, 3 cm. Bättre än inget tänkte jag. Värkarna kom och gick men inte alls lika starka och regelbundna som de varit tidigare. Visst hade jag några riktigt onda men de kom ju alldeles för glest för att det skulle vara "på gång".

Jimmy och syrran turades om och massera och vara tillhands med värmekudde och kallt papper till pannan.

Låg uppkopplad i ung 1½ timme. Och strax innan 9 kom bm in och berättade att dom skulle byta personal osv. och att det inte såg ut som att det var på gång med någon förlossning just nu. Och det kände ju jag med det var inte alls samma värkar längre. Kände mig grymt besviken men inte så mycket att göra åt den saken. Men hon ville iaf att natt personalen skulle få se kurvan och känna på mig och sådär och sedan göra en bedöming.

Bad Sara att ringa till mamma och pappa och säga att det hade lugnat ner sig och att det verkade som om vi skulle få gå över till patienthotellet tills det satt igång på riktigt.

I och med det samtalet så tog det ny fart igen, värkarna kom oftare och gjorde ondare och höll i sig längre. Helt från ingenstans. Barnmorskan som skulle jobba natt kom in vid halv 10 och presenterade sig och hade ju såklart sett från receptionen att värkarna kom allt tätare nu. Så hon ville känna om jag öppnat mig mer och det hade jag, 4 cm. Och eftersom skruttan i magen var så livlig så var det svårt att få en bra kurva på henne så hon ville att vi skulle flytta över till en förlossningsal så dom kunde sätta en elektrod på henne i stället. Sagt och gjort. Nu gjorde värkarna grymt ont och medans Jimmy flyttade över våra saker fick syrran springa med mig i rullstolen in till förlossningsrummet där lustgasen redan var på och väntade på mig, vilken lättnad! Sög tag i den direkt och gud så underbart! Ni som prövat på lustgas vet vad jag pratar om :). Klockan var väl då 21.45, fick på mig den snygga rocken och de otroligt sexiga nättrosorna. Sen fick jag lägga mig i sängen. Medans bm grejjade och satt nål på handen osv. 22.05 var jag öppen 5cm och bm toh hål på hinnerna och satt elektroden. Och jag sög i mig lustgasen som en tok! Visst gör det fortfarande grymt ont men smärtan känns såå långt borta. Bm lämnade oss och sa att vi skulle ringa på dom ifall jag började känna något tryck neråt.

Känns som om dom bara hinner lämna rummet innan jag säger åt Jimmy/Sara att trycka på knappen för nu trycker det på rejält! Nu går det snabbt, tror jag krystar 3 max 4 ggr sen är hon ute. 22.27 kom hon, världens finaste lilla Hilda <3 3686g och 49.5cm lång.

Såhär i efterhand har jag verkligen ingenting att klaga på. Var grymt nervös innan, livrädd rättare sagt. Men hade en kanon förlossning, jätte nöjd med bm och allt.

Så nu är hon äntligen här och vi njuter av varje sekund. Har två superduktiga stora tjejer som mer än gärna hjälper till <3 Min familj är mitt allt, är världens lyckligaste <3

Stort tack till dig Sara för att du ville vara med, var guld värt att ha dig vid min sida <3 Du är världens bästa moster/syster och vi är så otroligt glada över att ha dig i våra liv. Vi skulle inte klara oss utan dig, vi älskar dig, massor!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jisses! Jag och syrran körde sten hårt igår, först ett pass body pump med nytt program. Vilket var grymt roligt & jobbigt :) Efter det gick vi in en sväng på gymmet och körde lite löpning/crosstrainer + magövningar! Nu j*vlar ska magen bort :) Be...

  Fy vad dålig uppdatering, ingen alls för att vara korekt! Men framåt har det gått :) Och på 10 dagar har jag minskat 2cm i midja och gått ner 3kg. Jag är grymt nöjd. Bättre resultat än med Camebridge och då äter vi ju tametusan jämt. Men ska inte...

Tänkte att ni få tappra läsare vill följa med mig på min resa, igen. I slutet av 2011 nådde jag äntligen mitt mål, på vågen stod det 65kg. Känslan går inte att beskriva, att JAG fixat det helt på egen hand. Sen blir det ju inte alltid som man tänkt s...

  Jisses så effektiva vi var igår. Jag och Oliwia bakade allt till Agnes födelsedag medans de andra var uppe på bondsjö och bakade lite kakor med Jimmys mormor. Mysigt att ha egentid med barnen ibland, jätte viktigt tycker jag. Oliwia speciellt är ...

Solen skiner, vad mer kan man begära på Jimmys första dag på semestern? :) Tänk vad lite sol kan göra med humöret! Ska snart iväg och träffa fina vänner från jobbet för lite lunch på Thai. Sen får vi hoppas att solen fortfarande skiner så vi kan åka ...