Syskonkärlek  

Måndag, första dagen ensam hemma med tjejerna. Och det har gått super bra! Fick sovmorgon till 9 (lyx) sen har vi bara myst på idag. Världens bästa moster/syster var ledig så hon har vart här med oss idag. Guld värt! Var även iväg på öppna förskolan en sväng innan vi skulle på BVC och väga lilla Hilda. Och det visade sig att den lilla damen inte alls gått upp som hon ska, SUCK! Så nu har vi fått hemläxa i att "tok amma" till på torsdag då vi ska dit igen. Hon som är så himla nöjd och sover tok bra om nätterna. Lite orolig blir man ju. Sen blir det lite som ett slag i ansiktet känns det som.. jag VILL så gärna amma och tycker att det har funkat så himla bra denna gång.. MEN uppenbarligen inte. Men ska försöka att inte deppa ihop och amma som en tok tom torsdag. Och då hoppas ja verkligen att det gett resultat så håll tummarna för oss!!!

Agnes har fått nå konstiga utslag på bröstet och armarna med, men visade dem för vår bvc sköterska och hon trodde det var värme utslag, men vi ska så klart hålla koll så det inte blir värre. Som tur är verkar de inte klia iaf. Och vi hoppas på att det går över av sig själv. För hon är ju helt som vanligt i övrigt. Fullt ös med andra ord :).

Så imorgon blir det dagis om hon inte skulle bli dålig under natten då vill säga.

Jag och Hilda ska nog bara mysa på hemma vi, någon som vill komma och göra oss sällskap så hör av er :) :)

Nu är det sängen och BB som gäller, god natt!

Vaknade igår morse och hade grymt ont i ena bröstet, mådde för övrigt rätt bra. Men antog att det ändå var mjölkstockning. Febern kom inte förrn igår eftermiddag. Fy så dåligt jag mådde. Natten har inte heller varit speciellt skoj. Svettats som en tok omvartannat som jag höll på att frysa ihjäl. Tur vi har en snäll bebis som sover bra på nätterna. Har inte lika ont idag men febern vägrar ge med sig. Men vi kämpar på och tok ammar trots att det gör ont men det är ju det enda som hjälper!

Stor tjejerna har varit på dagis idag, känts jätte konstigt att inte ha dem hemma. Himla tomt och tyst. Men har passat på att mysa en massa med Hilda och älsklingen istället. Såg en jätte bra film idag, "The vow".  Rekomenderas starkt!

Annars flyter allt på bra, tjejerna är helt tillfreds med lillasyster nu. Vilket känns himla skönt. Och vi njuter i fulla drag över att ha pappa hemma några dagar till, lyx! Önskar att han kunde få ett bra jobb här hemma i Härnösand. Skulle underlätta en hel del och det skulle inte bli så långa dagar för honom heller. Men ett jobb är ett jobb trots allt. Det går ju inte att komma ifrån.

På torsdag hoppas jag att febern är borta och att vi kan åka ner till Birsta en sväng. Skulle verkligen behöva några nya tröjor/toppar som är lite mer amningsvänliga. Har ingenting att ha på mig just nu. Så det är verkligen ett måste, ett roligt måste dock ;)  Skulle verkligen behöva ett par nya skor med + att Jimmy snart fyller år så det vore ju toppen om han kunde titta ut något som han önskar sig.

Nu "ropar" lilltjejen på mig, sista matningen nu innan natten. Sen vaknar hon någon gång vid 1 och sen runt 4. Helt okej för mig :) Och jag hoppas verkligen det håller i sig.

På återseende.

Världens finaste ungar  

Lördag idag, började dagen med en rejäl sovmorgon. Hilda har sovit jätte bra inatt, det tackar vi för. Känner mig riktigt utvilad. Svärmor kom även förbi med världens brakfrukost, lyx! Så nu har vi äntligen blivit av med alla blommor och andra växter på baksidan så vi kan påbörja altanbygget så småningom :). Idag fyller även farmor Ulla år, stort grattis till dig. Ska dit snart och äta lite tårta.  Och ikväll blir det myskväll med familjen, köpa en massa gotta och se på en bra film och mysa ner oss i soffan.

Igår hade vi finaste Marica med familj här på besök. Vi åt gott och barnen härjade järnet. Sen blev det ju en del grävning och så med :p Vilka idéer, men bra kommer det bli! Och tusen tack igen för tårtan och de fina presenterna.

Nu ska vi göra oss redo för kalas, på återseende.  

Om ganska precis en timme blir lilla Hilda 1 vecka gammal   Tiden går otroligt fort. Har varit en jätte mysig vecka hemma med hela familjen. Känns väldigt lyxigt att ha älskligen hemma på heltid med dessa 10 dagar, det njuter vi lite extra utav. Fast man märker på tjejerna att dom saknar dagis och alla kompisar med. Men på tisdag så är allt som "vanligt" igen och tjejerna är tillbaka på förskolan. Dom ser båda fram emot att få ta med lillasyster och visa, sötungar!!

Men visst har den här omställningen varit lite jobbig för dom med. Och som jag skrev innan så trodde jag ju att det var Agnes som skulle ta det hårdast men det har verkligen varit tvärt om.

Oliwia är jätte go & duktig med lillasyster och vill gärna hålla, byta blöja osv. Men testar oss till max hela tiden. Och jag förstår henne, helt plötsligt ska man dela vår uppmärksamhet och tid med ännu en till syster. Men vi gör så gott vi kan och jag tror det blir bättre med tiden. Men imorgon ska jag iaf ta med mig Oliwia och Hilda och ha lite mys på stan. Äta lunch med mamma och syrran och kolla runt lite. Oliwia ser verkligen fram emot det  

Agnes däremot är sitt vanliga jag, vill hålla lilla H ibland sådär men bryr sig inte så speciellt mycket. Mina små troll, är så otroligt lyckligt lottad som har fått tre så otroligt fina tjejer. Är världens lyckligaste!

Igår packade vi in oss i bilen och drog ner till Sundsvall, först blev det ett stopp på sjukhuset för en sista kolla på lillfisen, och hon fick en OK stämpel även denna gång ;) Hon är lite gul men inget som är någon fara vilket kändes himla skönt. Sen drog vi vidare till Drakborgen, barnen var överlyckliga! Dom gillar verkligen det stället och så roligt att se dem nu då de kan springa runt och leka lite mera själv. Fast Jimmy var ju med och härja med dom han med, mina tok   Jag och Hilda höll oss till sofforna och myste på där istället. Inte helt fel det heller. Hann även med ett snabb besok på Birsta city där jag äntligen köpte mig en riktig amningsbh :) Lycka! Nu slipper jag kanske få gamnacke :p

Nä nu ska jag passa på att mysa ner mig i soffan med min största älskling medans de små sover sött i sina sängar.

På återseende..

Det hela började på natten/tidig morgon den 10/5. Vaknade vid 3-tiden av att jag hade rätt ont, förvärkar var min första tanke. Men de höll i sig och kom rätt regelbundet. Fick lite små panik då jag inte ens packat min väska, plockade fram det allra viktgaste och gick sedan och la mig igen. Somnar om men vaknar då och då av att det gör lite ont men kan fortfarande somna om. Väckaren ringer och det är dags att väcka barnen för att göra dem redo för en dag på förskolan. Innan jag väcker dom skickar jag ett sms till syrran och hör hur hon jobbar under dagen, eftersom hon skulle vara med på förlossningen.. utifall att det skulle sätta igång på riktigt. Varpå jag fick ett väldigt snabbt svar att hon minsann inte kunde komma ifrån idag. Men jag lugnade henne och sa att jag skulle knipa tills hon slutade jobba halv 4 :).

Så ringde även till mamma och berättade hur det låg till och sa att hon måste köra ner mig ifall det skulle sätta igång och det var absolut inga problem. Men nog vart hon lite nervös alltid :) Fick några samtal från en nervös syster under dagen.

Men jag var lugn, hade inte alls lika ont längre och kunde vila i stort sett hela dagen då tjejerna var på dagis. Hämtade skruttorna vid 2 & då vi kom hem upptäckte jag att slemproppen lossnat. Vi gick ut en sväng och cyklade lite och lekte med barnen på gatan.

Mamma erbjöd sig att bjuda på middag och det nappade vi/jag såklart på, pannkaka blev det. När vi väl skulle åka till mamma vid halv 4 så började värkarna komma tillbaka igen. Dom var inte jätte onda men så pass att jag fick stanna upp och "andas" igenom dem. Från att jag satt mig i bilen tills vi var inne hos mamma och pappa hade jag haft 3 värkar. Och visst hoppades jag att det skulle vara dags nu men trodde aldrig att det skulle vara klart innan dagen var slut.

Himla skönt att ha någon som kunde hjälpa till med tjejerna, fast dom var väldigt snälla. Även dom märkte av att jag hade ont. Syrran kom till mamma så fort hon slutat jobba, rätt så nervös skulle jag tro :) Jimmy kom hem vid 5 tiden och i samband med de så började det göra ont, på riktigt. Fast fortfarande satt det onda fram i magen men började mer och mer för varje värk "stråla" bak mot ryggen. Mamma var snäll och masserade genom varje värk. Syrran och Jimmy satt på helspänn. Syrran satt med klockan och tog tid och tyckte det var hög tid att åka hem och packa väskan. Och så blev det, hem det bar och då var väl klockan 6 skulle jag tro. Värkarna fortsatte komma med 3-5 min mellan rum och höll i sig i över 1 min. Jimmy sprang runt som en yr höna och försökte packa min väska medans jag packade ihop lite kläder och grejjer till tjejerna. Sa till mamma att jag skulle ringa så fort vi ville åka in så kunde hon komma upp och hämta tjejerna. Sara for i samma veva hem och duscha och grejja så hon var redo då vi skulle ringa och säga att det var dags. Vid halv 7 ringde vi mamma och sa att hon nog fick komma och hämta tjejerna nu. Värkarna kom tätare och gjorde ondare. Mamma kom och vi pussade tjejerna hejdå. Jätte duktiga var dom inte ett gnäll från deras sida utan dom tyckte nog att det var lite spännande att få åka och sova hos moj och motta sådär mitt i veckan :)

Ringde ner till förlossningen strax efter att dom åkt, barnmorskan jag pratade med tyckte vi skulle komma in eftersom vi även bor en bit bort och då det är barn nr 3 så vet man ju aldrig hur fort det kommer gå heller. Så sagt och gjort. Ringde till syrran som var här på någon minut och packade in allt i bilen. Strax efter 7 var vi på väg. Syrran satt bak med mig och masserade ryggen genom varje värk. Guld värt! Fort gick det och hade väl en 6 värkar på vägen om jag inte minns helt galet. Hade rejält ont (tyckte jag då iaf) när vi kom fram. Sen blir det ju oftast lite ondare värkar då man rör sig med så biten från bilen in till sjukhuset kändes milslång. Sen fick en rullstol transportera mig den sista biten upp till förlossningen. Även vägen dit blev lite stirrig, åkte lite fel men till slut så :).

Kl 19.30 blev vi uppkopplade på kurva för att kolla hur det låg till med värkarna och hon kollade även hur mycket öppen jag var, 3 cm. Bättre än inget tänkte jag. Värkarna kom och gick men inte alls lika starka och regelbundna som de varit tidigare. Visst hade jag några riktigt onda men de kom ju alldeles för glest för att det skulle vara "på gång".

Jimmy och syrran turades om och massera och vara tillhands med värmekudde och kallt papper till pannan.

Låg uppkopplad i ung 1½ timme. Och strax innan 9 kom bm in och berättade att dom skulle byta personal osv. och att det inte såg ut som att det var på gång med någon förlossning just nu. Och det kände ju jag med det var inte alls samma värkar längre. Kände mig grymt besviken men inte så mycket att göra åt den saken. Men hon ville iaf att natt personalen skulle få se kurvan och känna på mig och sådär och sedan göra en bedöming.

Bad Sara att ringa till mamma och pappa och säga att det hade lugnat ner sig och att det verkade som om vi skulle få gå över till patienthotellet tills det satt igång på riktigt.

I och med det samtalet så tog det ny fart igen, värkarna kom oftare och gjorde ondare och höll i sig längre. Helt från ingenstans. Barnmorskan som skulle jobba natt kom in vid halv 10 och presenterade sig och hade ju såklart sett från receptionen att värkarna kom allt tätare nu. Så hon ville känna om jag öppnat mig mer och det hade jag, 4 cm. Och eftersom skruttan i magen var så livlig så var det svårt att få en bra kurva på henne så hon ville att vi skulle flytta över till en förlossningsal så dom kunde sätta en elektrod på henne i stället. Sagt och gjort. Nu gjorde värkarna grymt ont och medans Jimmy flyttade över våra saker fick syrran springa med mig i rullstolen in till förlossningsrummet där lustgasen redan var på och väntade på mig, vilken lättnad! Sög tag i den direkt och gud så underbart! Ni som prövat på lustgas vet vad jag pratar om :). Klockan var väl då 21.45, fick på mig den snygga rocken och de otroligt sexiga nättrosorna. Sen fick jag lägga mig i sängen. Medans bm grejjade och satt nål på handen osv. 22.05 var jag öppen 5cm och bm toh hål på hinnerna och satt elektroden. Och jag sög i mig lustgasen som en tok! Visst gör det fortfarande grymt ont men smärtan känns såå långt borta. Bm lämnade oss och sa att vi skulle ringa på dom ifall jag började känna något tryck neråt.

Känns som om dom bara hinner lämna rummet innan jag säger åt Jimmy/Sara att trycka på knappen för nu trycker det på rejält! Nu går det snabbt, tror jag krystar 3 max 4 ggr sen är hon ute. 22.27 kom hon, världens finaste lilla Hilda <3 3686g och 49.5cm lång.

Såhär i efterhand har jag verkligen ingenting att klaga på. Var grymt nervös innan, livrädd rättare sagt. Men hade en kanon förlossning, jätte nöjd med bm och allt.

Så nu är hon äntligen här och vi njuter av varje sekund. Har två superduktiga stora tjejer som mer än gärna hjälper till <3 Min familj är mitt allt, är världens lyckligaste <3

Stort tack till dig Sara för att du ville vara med, var guld värt att ha dig vid min sida <3 Du är världens bästa moster/syster och vi är så otroligt glada över att ha dig i våra liv. Vi skulle inte klara oss utan dig, vi älskar dig, massor!! <3

Har idag varit på det sista BM-besöket, eller ja man vet ju aldrig. Prinsessan kanske trivs på to för bra där inne i magen och att det blir ett till besök om 2 veckor! Men jag hoppas innerligen att det INTE blir så, det visar sig. Allt såg bra ut och hon är redo att komma ut. Frågan är ju bara när hon har lust att komma ut? Vad tror ni?

Annars så har jag legat i soffan hela dagen lång och bara varit och sovit, lyx! Speciellt då tjejerna varit oroliga inatt och varit vaken en hel del. Så nu känner jag mig back in buisness igen. Tur det då det är dags att hämta hem vildarna från dagis snart :) Jag som tänkt att vi skulle ut och cykla idag efter dagis men känns inte sådär jätte skoj då regnet vräker ner.

Svärmor ringde nyss och bjöd oss på middag, aldrig fel. Himla skönt att slippa laga middag. Så vi får se vad hon gjort för gott :).

Torsdag imorgon, vart tar veckorna vägen? Det betyder dagis för tjejerna & för mig? Det visar sig. Nog finns det alltid saker att göra.

Nä man kanske ska ta tag i dagens tvätt och sedan hämta hem små kottarna. På återseende.

Tänk vad lite sol och värme kan göra för humöret och orken. Allt känns så mycket lättare då solen lyser. Oliwia var överlycklig imorse då hon såg att det var fint väder och sprang in till Agnes och sa att "idag efter dagis kan vi vara ute UTAN regnkläder & cykla & hoppa studsmatta". Sötnosen min! Det är det lilla som gör det. Märks på bägge tjejerna nu att dom är "spända" över det som komma skall. Dock på två helt olika sätt. Oliwia är nog den som är mest förväntansfull, hon längtar verkligen. Pussar på magen och har mycket frågor om bebisen osv. Hon frågde mig imorse vart bebisens huvud var så jag förklarade för henne och berättade var den kommer ut osv. Vilket hon tyckte var väldgigt konstigt :). Agnes däremot är mammigare än någonsin. Ingen annan får hjälpa henne med någonting och surskåven hon får är inte att leka med. Och hennes anledning till det hela är att hon visst fortfarande är liten osv. Så som det känns nu kommer hon nog tycka att det blir lite jobbigt att få dela mammas uppmärksamhet med en liten bebis. Men det blir vad man gör det till och jag anser och hoppas att jag har rätt. Bara dom får vara med bägge två och vara delaktiga så blir nog det här toppen. Längtar med skräckblandad förtjusning. Smärta, nejtack! Men prinsessan är så välkommen  

Nu ska jag försöka styra upp dagens tvätt sen göra mig redo för en sväng på stan och lunch med världens bästa syster.

Och nej.. inga känningar alls tyvärr :( Hon kommer då hon är redo!

På återseende.. 

 "97.1% av din graviditet har passerat (272 av 280 dagar). Du är i vecka 38+6 & har 8 dagar kvar till BF"  

Det är nära nu, visst går man runt och hoppas på att hon kanske kanske vill kika ut liiite tidigare. Men det känns dock helt förgäves. Är lika bra att ställa in sig på att gå över, är nog lika bra. Pratade lite med min käre far igår, han har som jag ännu inte riktigt fattat detta. Visst jag är stor och tjock och vi har kännt sparkar och rörelser länge nu men det känns fortfarande helt ofattbart att inom några veckor så finns det en ny liten prinsessa i vår underbara lilla familj. Hur kommer hon se ut? Vad ska hon heta? osv.. frågorna är många här hemma just nu. Oliwia tycker det här ska bli så himla spännande. Hon har hjälpt mig med allt, bädda, tvätta kläderna, vikt in dom i garderoben osv. Lyssnat med stora öron då jag försklarat vad bebisen kommer äta och så i början. Mycker att ta in :) Hon kommer bli världens bästa stora syster, likaså Agnes. Men jag tror att hon har lite svårare att förstå vad som verkligen komma skall. Tänk vad man ska skatta sig lycklig egentligen, har 2 friska och underbara barn och ett till på väg. Älskar dom över allt annat och det finns inget som skulle kunna ta deras plats i mitt hjärta.

Men förslossningen då? Den känns fruktansvärt jobbig faktiskt. Visst jag skulle inte vilja byta bort det mot allt i världen men efter Agnes förlossning sa jag "ALDRIG MER"! Och jag kommer ju verkligen inte undan den här gången heller men nu vet jag ju med facit i hand hur ont det gör med & utan epiudral. Något som också är helt nytt för denna gång är ju att min syster ska vara med, vilket känns himla tryggt och bra. Att få ha med dom 2 som står mig allra närmst och kan peppa mig till tusen. Det gillas! Ni får höra sedan vad syster tyckte om det hela. Jag hoppas att även jag någon gång får chansen att vara med på en förlossning. Skulle vara sjukt häftigt, att få stå bredvid och komma ihåg och se allting från den andra sidan av sängen så att säga. Lite lyx att ha två stycken som passar upp och servar en med allt man vill.. haha skämt och sido tror det kommer bli toppen och hoppas på att syrran tycker det är en sådan häftig upplevelse så att hon inte blir avskräckt själv!

Nu tror jag att ja ska ta med mig en rastlös Oliwia ner och packa klart BB väskan så det är gjort, om den så ska få stå där redo i några veckor så är det gjort iaf :)